Jag mår inte bra.

Jag otrivs, och den senaste veckan har känslan bara vuxit sig starkare, och den står mig upp i halsen. Har kort stubin, blir irriterad på det mesta mest hela tiden. Småsaker blir stora, fokus läggs på fel saker.

Ska det vara värt att leva ett så osmidigt liv som jag och barnen de facto gör (de har 3½ mil till "resten av sitt liv", dvs skola, kompisar, träningar etc - med pendling och minutiös planering som följd) så MÅSTE vi ha en oas att komma hem till. Det måste helt enkelt vara värt mödan.

Vi behöver ett ställe där vi kan tanka själslig kraft, ett färdigt hem, där var sak har sin plats, där det inte står bråte i varje hörn. Ett ställe där jag möts av värme och kärlek och känner mig uppskattad för det jag faktiskt är och gör, ett ställe där varje ledig stund inte innebär jobb/renovering/måsten.

Jag behöver HARMONI i mitt liv.

Är så less på byggarbetsplatsen här hemma att jag nästan spyr. I över tre år har jag levt på det här sättet. Det är verkligen inget för en pedant som birdie... :(

Det går framåt - och blir jättefint - men det går på tok för sakta.

Älskade Sambo "är van" och ser inte skiten, mår inte dåligt av den - och förstår mig heller inte därför.

Svärmor berättade att hon levt likadant med Sambons far. I flera år hade de inget vardagsrum, för det var "under renovering". ALDRIG, säger jag bara... 

Undrar om det där med särbo är en så jävla dum idé, trots allt? 

Just när vi gått och lagt oss vid halv ett var det någon som öppnade vår dörr. Precis innan hörde jag hur någon stängde sidodörren till garaget, och tänkte att det var något av barnen (som har sina rum där) som var på väg in. Men icke...

När ingen kom upp till oss, gick jag istället ner, för att mötas av en upplyst hall (rörelsedetektor) men inga barn.
Gick ut till barnen - som låg kvar i sina sängar och undrade vem av oss som varit i garaget. :(

Sambon tog ett varv runt tomten med ficklampan, vi har sökt igenom såväl garage som hus - ingen där, och inget spår efter någon heller.
Fy fan säger jag bara. :(

Nu sover (nåja, ligger åtminstone) barnen skavfötters i det enda barnrum som finns kvar inne i huset och tvärvägrar (såklart) att sova själva därute.
Jag kommer nog inte att tillåta dem sova där ens :(

Nu måste vi se till att få fingrarna ur, ta ett lån om det behövs, och bygga klart mellandelen (ny hall). Vi måste få ett färdigt hem.
Måste ta ett snack med älskade sambo i morgon - vi har ju lite olika åsikter om hur fort saker och ting måste ske.

Det kan såklart vara Sigrid och Hjalmar (våra husspöken) som vill nåt igen, men det känns liksom inte så... det här känns obehagligt på ett helt annat sätt...


Birdie *tvärvaken*

Ispåse är ett bra påfund. Att man kan blogga med en hand medan man håller ispåsen mot ögat & kindbenet är oxå fiffigt.

Duckade för en gren idag - och gick istället rakt in i en annan.

Undrar om man vid 38 års ålder ska åka på sin första blåtira..?

Jag är så GLAD att jag har semester, för det är så uppenbart att jag behöver det.

Har varit tjurig mest hela dagen, men å andra sidan sett så är jag ju "väderberoende" - passar inget vidare i grådask och regn. Får liksom inte fingrarna ur och gör nåt vettigt av nånting.

Kollade på F1 som vi spelat in igår (fick dock inte med SLUTET?!), spelade X-box med barnen och betapetade lite innan lunch.

Åkte i alla fall till Ikano med barnen i eftermiddags, och lagom till vi kom dit gick mina flipflop sönder.

I efterhand kan jag faktiskt flina åt att jag fick traska där barfota i kylan och regnet, mitt bland alla miljoner (nåja) människor. Men just då gjorde jag det INTE. *ler sött*

Jag är en UNDERBAR människa när saker går mig emot. *ler ännu sötare* 

Det är märkligt att det alltid händer MER saker då man redan är på lite halvkasst humör?

Kom hem med två nya klogrodor och nya (ofrivilligt inköpta) flipflops, men utan de varor vi köpte på Ikea. De ligger kvar och väntar numer på oss bland "byten och återköp". Tänk att man aldrig kan göra nåt rätt.

Snart sängdags nu, dock.

Tänkte dra med min halvdöda karl (som började jobba efter sin "semester" idag) och pussa lite på honom. Eller mycket, kanske? ;P

Och i morgon ska jag & barnen till Åtvid och para kaninerna - ser fram emot små ulliga, gulliga hermelinungar om nån månad. *hoppas hoppas* 

Fick en annonsbilaga med tidningen igår.
En av våra största Sportbutiker gjorde reklam för sig, kanske inte på bästa sätt.
Hur kan man skriva så illa (och hur i hundan kan marknadschefen godkänna något dylikt)? Och VART tog den gamla hederliga korrekturläsaren vägen?!

Vore jag Sportbutiken skulle jag skämmas ögonen ur mig. Billigt är vad det är.
I och för sig jävligt roande också.
Man KAN inte särskriva. Man KAN inte sätta dit bindestreck hur som helst? Man MÅSTE använda kommatecken, mellanslag och punkt på vissa ställen. Och - återigen - korrekturläsa!

Några exempel ur bilagan:
"Mycket varm och go säck.Tål även minus grader utan att du fryser".
"Skid och skal jacka i behaglig 4-vägs strech även denna 100% vattentät..."
"... prisvärt regnset med god andasfunktion"
"Stabil och välgjord stols rygga"
"... 15st hårdmetall dubbar för ett optimialt gepp"
"Funktionellt träningställ för den kräsne utövare"

"Superlätt vind och vattentät skaljacka..."

Man kan även fråga sig varför man på en halvsidespalt skriver texten enligt nedan...

"VJ LOP DUBB
Bred läst, slitstark gum-
midobbsula med hårdme-
talldubbar"
... och använder totalt 3½ cm av sidbredden - samt lägger bilden UNDER texten?
Alltså, luftigt är snyggt, men det är då INTE det där (när det inte finns ens en liiiiten anledning att bryta orden)?

Och "fleece" stavas plötsligt "fleese".
Det kanske är rätt numer, men jag tycker bara det ser konstigt ut.

Just ja, Sportbutiken har ett erbjudande också:
"Glöm inte runningsockar! EX-ELIT'S pack runningsock Sanslöst bra köp!"

Ungefär som på en pizzeria i stan, där de har en pizza med färsk tomat, oxfilé, lök och chicken.


HUUUMOR!

Birdie *beemar över bloggen till aktuell Sportbutik*

Fy f*n vilket skithumör jag är på just nu.

Har ont i vänster tumme... lyckades nästan skära av toppen på den när jag lagade mat idag. Klantigt.

Det bultar, bankar och är 200 grader varmt i den. Tror jag borde åkt för att sy, ärligt talat.

Tur jag tapetserat klart hallen nu (tack för lånet av bänken, Sofie!), hade inte funkat nåt vidare att tapetsera just nu.

Älskling är tråkig. Han har varit småsur hela dagen för bilen krånglar. Preciiis vad jag inte behöver just nu. Just nu behöver jag ömhet, kyssar och käääärlek.

Tur jag har barnen. De förgyller ALLTID min dag, och älskar mig lika mycket även fast jag (som idag) är riktigt off.

Gissa om det var härligt att äntligen få HEM dem, förresten!? Som pepparkakor är de - knappt man törs visa sig intill :)

Sonen skulle förresten bulta och banka på annat sätt igår - det skulle byggas en bur, som de ska ha ödlor(!) i.

Han och sambons yngsta sprang här på baksidan och rotade virke och rätt som det är hade han en rostig spik rakt genom gummistövel och allt.

Snacka om bulta-banka i DEN foten sen :(

(Näe, vi är normalt sett inte så klantiga. Jag loovar.)

Nu är semestern nära - 6 timmar och 35 minuter för att vara exakt ;o)

Sitter och smygsurfar på jobbet, efter 2½ timmes sömn inatt. "Skulle ju bara" tapetsera klart den (håvetes nedra) trapphallen. Halv tre kom jag i säng, somnade kanske runt tre, och halv sex ringde klockan igen. Så lite sömn är inget för en Birdie, som gillar sina 8-10 timmar *s*
En sak är säker: nästa trapphall som blir aktuell att tapetsera lejs bort. Aldrig mer.
Utan Sajja skulle jag aldrig ha fått det att gå ihop (tack, darling!)

Men som sagt: idag kl 15 börjar semestern!
Och ännu bättre: idag får jag ÄNTLIGEN hem mina barn igen, efter deras 3 veckor i Italien. Guuud som jag längtat!

 
Birdie *trött - men rätt nöjd*

är något en Birdie i princip aldrig dricker numer - inte ens till jul eller midsommar - av den enkla anledningen att jag inte tycker det är gott. Någon per år kan jag eventuellt ta, om någon propsar. Försöker dock slippa.

Ikväll kom jag dock inte undan, utan har väl fått i mig en sisådär en sex-åtta årsransoner *s*
Har nämligen varit hemma hos Sambons kompis W, och hans nya tjej, som är från Ukraina (och det vet ju alla, hur ryssar är... *s*)
Det anses fult att tacka nej, så det är bara att säga "da" och le.

J, som tjejen heter, är vacker som en dag och helt enormt trevlig - även om språket är ett problem, då varken jag eller Sambon pratar ryska, och hon varken svenska eller engelska. Men vad gör väl det - man har väl en kropp att prata med (plus en W som kan tolka skapligt)? ;o)

Vodkaflaskan stod hur som haver på bordet och var det man välkomnades med, så det var bara att hutta på. Sedan fylldes det på efterhand - det fick aldrig bli tomt.
För första gången i mitt liv har jag smakat en Vodka som faktiskt smakar gott - en Ukrainsk sort, mild och fin.
Vi blev även bjudna på speciella, Ukrainska, pannkakor (både med fyllning och utan) tillsammans med W:s(!) hemrullade "shuttbollar" - såååå gott, båda delarna, även om kombinationen var något annorlunda (han försöker minsann impa, vår käre W) ;o)

Det blir spännande att se fortsättningen på deras förhållande. Ett år har de hållt ihop nu, han har varit där ett par gånger, nu är första gången hon är här. Han har tre barn här hemma, hon har en son i Ukraina.
Inte helt enkelt att lösa allt praktiskt.

Både hon och deras kärlek verkar ändå så äkta på nåt vis. Kanske får vi åka till Ukraina på bröllop nästa sommar? *hoppas*
Kärleken övervinner allt... och henne kommer jag att sakna när hon åker hem igen.



Birdie *smårund under fossingarna*