.......

 Erfarenhet är en förstådd iakttagelse.

Emmanuel Kant

.......

Efter att ha läst Sofies senaste blogg (bl.a. handlar den om när hon och lille sonen rockar loss framför sina fönster, till förbipasserandes stora lycka) fick jag en flashback. Måste nog dela med mig av den, känner jag. ;o)

När jag låg i skilsmässa med exmaken för hundra år sedan, bodde jag en hel del hos min syster inne i stan. Hon bodde då i en lägenhet - allra högst upp - i ett gammalt hus.

Efter en underbart skön dusch en vacker vårmorgon, var jag på strålande humör - stereon var på högsta volym, jag hade riktig show för mig själv där i lägenheten, när jag sjöng med och dansade, med hårtorken som mick.

Till saken hör att jag gjorde allt detta spritt språngande naken, eftersom det ändå inte fanns nån insyn. Dessutom var den där lägenheten oerhört varm när solen låg på. *förklarar mig lite*

Blåste håret, både här och där *s* och rockade som sagt loss ordentligt.

Plötsligt såg jag till min förskräckelse att det stod en person bakom gardinen i lägenheten som låg i 90-graders vinkel från syrrans.

Inte hade jag väl haft en tanke på att någon kunde vara HEMMA mitt på blanka dan, i den enda bebodda lägenheten på samma våningsplan... eller för den delen att det över huvud taget var någon som kunde se?!

Han verkligen GLODDE där bakom sin gardin, den stackars pojkspolingen i övre tonåren. Tror jag det, förresten. En spritt språngande naken tjeja (eller tant, som jag väl var för honom), som flaxade runt.

Vad gjorde jag då?

Jag VINKADE till honom, och så fort som han försvann från gardinen har nog ingen försvunnit förr :)

Sedan pep jag själv iväg, lika röd i ansiktet och nästan lika snabbt som han - dubbelvikt av skratt.

Undrar vem som skämdes mest: han eller jag?

och för att du ju måste vara OERHÖRT nyfiken på det (obs, ironi), vill jag bara berätta att jag numer (eller återigen) är som nykär i min man.

Han har verkligen använt de där verktygen jag gav honom för någon månad sedan - han förstod verkligen, och gjorde något åt situationen. Mer än jag vågat hoppas, faktiskt - och jag både tror och hoppas att det håller i sig.

Gud, så lyckligt lottad jag är!

börjar batterierna i brandvarnarna alltid ta slut på NATTEN, så man blir väckt ur sin skönhetssömn? Det verkar aldrig slå fel. :o(

Jag, som har problemet att jag inte somnar om på flera timmar om jag blir väckt på natten, far riktigt illa av det.

Jo, jag har insett att det ÄR ett allvarligt problem, och funderar på att söka hjälp för det. Jag har [av olika skäl] blivit väckt varje natt hela sista veckan - och är dessutom extremt känslig för om jag får den sömn kroppen behöver [hör ihop med min forna utbrändhet]. Som ett brev på posten har jag återigen fått en begynnande förkylning.

Så... något sliten efter julledigheten - inte ett dugg utvilad - börjar jag jobba igen i eftermiddag.

Nåja.

En njutfull & fröjdefull jul har jag haft i alla fall - ätit gott, myst med nära och kära, precis som jag vill ha det... väntar just nu på svärmor med familj, som ska få fyllda paprikor och nåt paket innan jag rusar iväg till jobbet.

Vill med detta inlägg bara önska alla (ingen nämnd, ingen glömd)

EN RIKTIGT SKÖN JUL!

En extra kram till mina "trogna läsare",

för att ni orkar med mig i mina ups and downs.

Sprider lite extra kärlek till vissa, som jag vet har det jobbigt just nu.

Tycker så mycket om er!

Julkram

/Birdie

Vem då, undrar ni förmodligen, och varför, kanske..?

Den FANSTASTISKA, underbara Marie Picasso - hon var på Ikanohuset i Linköping och sjöng två låtar igår, och barnen tvingade med mig dit.

Ja, så var det faktiskt, för jag höll på Amanda i Idol-finalen (även fast Marie har den starkaste rösten, så var Amanda mer säregen), och gillade inte ALLS Marie i början - gillade inte hennes sätt. Men hon tog sig allteftersom, visade ett jävlaranamma och tog åt sig av kritik, förbättrade sig... hon vann i längden... VINNER i längden.

Så... igår stod jag nedanför scenen på Ikano-huset, och tårarna bara kom... hon sjunger så otroligt vackert/säkert/rent - precis lika rent som på den bästa färdigredigerade CD:n. Och det här var live...

Sedan köpte vi CD:n - som Marie signerade, och barnen fick var sin kram och vi bytte några ord med henne - hela hennes uppsyn visade bara... tacksamhet. Ödmjukhet.

Vilken fantastisk artist. Jag är impad...

/B

Jobbar.

Har haft hur mycket som helst att göra fram tills... nyss.

Roar mig nu kungligt och surfar lite. Bjuder på följande:

 Världens dummaste internetadresser

 Världens mest korkade skurkar

 Riktigt korkade varningstexter

 .

Birdie *fnissar*

Idag har jag upp över öronen med energi.

Har fått massor gjort, ni vet, sånt som blivit liggande - telefonsamtal hit, fixande dit.

I förrgår kväll MYSTE vi, Snuffe och jag. Bara han och jag, först bubblandes i famnen på varandra... sedan framför en bra film - och allt med en touch av en skvätt öl och vin.

Satt helrätt, och kändes väl behövligt (alltihop) ;o)

Däremot vaknade jag igår morse och var SÅÅÅ dålig. Ont i skallen och kräktes. Låg i sängen precis hela dagen, fick i mig mat först vid 20 på kvällen.

Visste först inte om det var bakfylla (av det DÄR lilla???) eller om det var ett rejält migränanfall. Snuffe tyckte det var konstigt att jag inte kände skillnad, eftersom jag haft så mycket migrän (och inte så så ofta varit bakis), men just därför, kanske?

Insåg att min migränmedicin i princip var slut, fick bara i mig en halv dos - men den hjälpte litegrann - alltså VAR det migrän. Den är ju fiffig sådär: hjälper mot migrän men inte mot annat.

Iofs var migränanfallet sannolikt framkallat av alkoholen dagen innan, eftersom det numer (pga min tarmsjukdom) är som att spela rysk roulette när jag dricker alkohol - ibland tål kroppen allt, och ibland inget.

Eftersom jag tycker det är gott med ett par glas vin eller några öl ibland, så tar jag ändå risken då och då...

Vilken tredje advent det blev? Hoppas er blev trevligare.

Somnade gott vid tolvtiden inatt, och sov sedan till tio i morse.

Vilken ENERGI jag har idag?!!? Bäst att fortsätta dagen som den börjat, se till att få grejor gjorda. Ska jobba sen ikväll och då be en patrull köpa in ett stort lass kinakäk. DET är jag sugen på. ;o)

Birdie *nu i dammsugartagen*

De är lika bra jag börjar med en sån här  och även en sån här  .

Nu vet ni läget, och det är frivilligt att fortsätta läsa.

Igår blev det klart att Snuffes yngsta bara ska bo hos oss varannan helg. Detta på grund av att "Krysset och Snuffe har samarbetssvårigheter, och då är växelvis boende inte möjligt".

VARFÖR ska då automatiskt pappan straffas???

I och med att det i tidigare boutredning framkommit att Krysset inte tillfullo kan tillgodose barnens behov pga sin egen personlighetsstörning, och i och med att det är klarlagt att det är HON som lägger bekymmer på barnens axlar, manipulerar dem... så kan jag definitivt inte förstå beslutet.

Dessutom är det ju Knäckehäxan (Krysset) som vägrat samarbeta. Hon har vägrat samarbetssamtal, hon har vägrat hjälpa till med det hon kan - inte Snuffe...

Han i sin tur reagerar med att nollställa sig.

"Jag skiter i vilket, jag går inte igenom proceduren en gång till, hon får göra som hon vill, nu skiter jag i det här."

Jag känner honom, ser att han far illa, men att han väljer att stänga av sina känslor.

Jag kan inget göra, det är hans val, hans barn. Men jag kan TYCKA.

Som pricken över i:

Det jag grubblat på den senaste tiden är att jag inte är nöjd med min tillvaro hemma (och nu handlar det inte bara om renoveringen).

Jag har givit Snuffe verktygen för att vi ska få ett härligt och gott liv igen, och jag hoppas han använder dem.

Snacka om att man känner sig som en bitch?

I det här läget ska jag ju bara finnas för honom, stötta HONOM...

I nöd och lust gäller ju... även fast vi inte är gifta.