Med de orden kommenterade Annelie min förra blogg - och jag kan bara hålla med.

Nåt annat som är sött med sonen A (10 år, som sagt) är att han numer har flickvän. En tjej han varit smygkär i sedan 1:an frågade chans på honom på skoldiscot för en månad sedan. Generat och sött, och lite stolt förstås, berättade han det för mig då han kom hem.

Nu har tjejen varit i Thailand i två veckor, och var tillbaks i skolan igår - med en PRESENT till A.

Han fick en liten ihålig trägroda man kan spela på med en pinne (aja, jag ÄR dålig på att förklara *s*) - och att man kan bli så glad över nåt som han blev... *varm i hjärtat*

Hans första kommentar när han visade mig grodan var att han skulle köpa nåt fint till henne när han åkte till Spanien i sommar. Och nästa torsdag ska han bjuda henne på bio.

Min dotter E (snart 13) har inga såna intressen för stunden, där är det bara hästar och kompisar som gäller, men hon är söt/gör söta saker ändå.

Just nu är hon extremgo, fixar och donar utan att man behöver be henne ens - hon är mjuk och fin, läxorna görs utan tjat och allt bara flyter på... det märks att hon trivs med livet. Ny, tuffare, skola från och med i år - ENBART på gott, om vi får säga vår mening.

Hon eftersökte själv mer ordning och reda än vad det var i gamla skolan. Målinriktad är hon - att hon ska bli veterinär har varit solklart sen hon var sex, och det håller i sig än. Det är nästan så jag tror att så blir fallet. :)

Så strukturerad och målinriktad var aldrig jag.

När jag var i A:s ålder skulle jag bli sjuksköterska. När jag kom upp i E:s ålder skulle jag bli fritidspedagog (för det är min äldre kusin). Det, eller barnmorska. Eller kanske fotograf?

Sökte och kom in på högskolan i Örebro, där jag skulle bli fritidspedagog - men tackade nej i sista stund, eftersom jag inte ville flytta ifrån hålan jag bodde i då. Jag var nämligen KÄR. ;) Såhär i efterhand kan jag tänka "guud vilken tur"... för jag skulle INTE passa som fritidspedagog, har noll och intet tålamod med obstinata tonåringar - ibland funderar jag på om jag är född UTAN tålamod?

Kär var jag för övrigt hela tiden. Det fanns en Kjell jag var (mer eller mindre) kär i från det jag var 8 tills jag var 18-20, men annars växlade objekten ständigt. Att vara ihop med någon en hel månad (som A) existerade inte i min värld då jag var 10. *s*.

Nåväl. Strax efter fritidspedagogtiden kom jag på att jag ville bli polis.

Det blev jag inte heller, men nästan. ;)

Anlagstesten jag av en ren slump gjorde i 25-årsåldern visade att jag absolut ska jobba som brandman eller polis - på grund av min fysik (obs, gäller inte längre *s*), simultankapacitet och vilja att vara med där det händer, när det händer. Redan när jag gjorde testet jobbade jag inom polisen. Nu sitter jag som "spindeln i nätet" som radiooperatör på kommunikationscentralen. Kan det komma mycket närmare? ;)

Att dottern har anlag för det här med djur går inte att ta miste på.

Att sonen, som "ska bli F1-förare", kommer att bli det är väl mindre troligt, (även om gener, teknik och intresse säger att det mycket väl skulle kunna bli så).

Men man får väl peppa honom, tills han kommer på nåt nytt. :)