Med de orden kommenterade Annelie min förra blogg - och jag kan bara hålla med.

Nåt annat som är sött med sonen A (10 år, som sagt) är att han numer har flickvän. En tjej han varit smygkär i sedan 1:an frågade chans på honom på skoldiscot för en månad sedan. Generat och sött, och lite stolt förstås, berättade han det för mig då han kom hem.

Nu har tjejen varit i Thailand i två veckor, och var tillbaks i skolan igår - med en PRESENT till A.

Han fick en liten ihålig trägroda man kan spela på med en pinne (aja, jag ÄR dålig på att förklara *s*) - och att man kan bli så glad över nåt som han blev... *varm i hjärtat*

Hans första kommentar när han visade mig grodan var att han skulle köpa nåt fint till henne när han åkte till Spanien i sommar. Och nästa torsdag ska han bjuda henne på bio.

Min dotter E (snart 13) har inga såna intressen för stunden, där är det bara hästar och kompisar som gäller, men hon är söt/gör söta saker ändå.

Just nu är hon extremgo, fixar och donar utan att man behöver be henne ens - hon är mjuk och fin, läxorna görs utan tjat och allt bara flyter på... det märks att hon trivs med livet. Ny, tuffare, skola från och med i år - ENBART på gott, om vi får säga vår mening.

Hon eftersökte själv mer ordning och reda än vad det var i gamla skolan. Målinriktad är hon - att hon ska bli veterinär har varit solklart sen hon var sex, och det håller i sig än. Det är nästan så jag tror att så blir fallet. :)

Så strukturerad och målinriktad var aldrig jag.

När jag var i A:s ålder skulle jag bli sjuksköterska. När jag kom upp i E:s ålder skulle jag bli fritidspedagog (för det är min äldre kusin). Det, eller barnmorska. Eller kanske fotograf?

Sökte och kom in på högskolan i Örebro, där jag skulle bli fritidspedagog - men tackade nej i sista stund, eftersom jag inte ville flytta ifrån hålan jag bodde i då. Jag var nämligen KÄR. ;) Såhär i efterhand kan jag tänka "guud vilken tur"... för jag skulle INTE passa som fritidspedagog, har noll och intet tålamod med obstinata tonåringar - ibland funderar jag på om jag är född UTAN tålamod?

Kär var jag för övrigt hela tiden. Det fanns en Kjell jag var (mer eller mindre) kär i från det jag var 8 tills jag var 18-20, men annars växlade objekten ständigt. Att vara ihop med någon en hel månad (som A) existerade inte i min värld då jag var 10. *s*.

Nåväl. Strax efter fritidspedagogtiden kom jag på att jag ville bli polis.

Det blev jag inte heller, men nästan. ;)

Anlagstesten jag av en ren slump gjorde i 25-årsåldern visade att jag absolut ska jobba som brandman eller polis - på grund av min fysik (obs, gäller inte längre *s*), simultankapacitet och vilja att vara med där det händer, när det händer. Redan när jag gjorde testet jobbade jag inom polisen. Nu sitter jag som "spindeln i nätet" som radiooperatör på kommunikationscentralen. Kan det komma mycket närmare? ;)

Att dottern har anlag för det här med djur går inte att ta miste på.

Att sonen, som "ska bli F1-förare", kommer att bli det är väl mindre troligt, (även om gener, teknik och intresse säger att det mycket väl skulle kunna bli så).

Men man får väl peppa honom, tills han kommer på nåt nytt. :)

 

sus

14 november 2007 13:50

Ja, vem minns inte den första kärleken!
Ha det bra!
/Sus

http://sefyrin.bloggagratis.se

 

Eleonora

16 november 2007 11:03

Så rart du skriver om dina fina barn! Du är nog en mycket gulllig mamma och vet vad dina barn behöver och därför utvecklas dom också efter eget sinne. Dottern låter helt underbar - hoppas det håller i sig - tonåren brukar ju vara stökiga, men det behöver inte bli så i ditt fall. Jag själv har inget minne av stökiga barn i tonåren. Hur går det med ert renoveringsarbete? Har undrat över det flera gånger men glömt att fråga. Och går din ny(gamla) bil bra? En riktigt mysig helg önskar jag dig, du lilla "spindel i nötet". Kramar

 

Birdie

16 november 2007 13:43

Åh Eleonora, renoveringen går framåt, men fortfarande på tok för långsamt... just nu är jag ganska duktig på att blunda för det, dock - och det som görs, blir sååå fint! :)
Jag HOPPAS vi slipper en stökig tonårstid. Själv var jag faktiskt aldrig särskilt stökig (säger t.o.m mor & far), och inte exmaken heller, så man kan ju hoppas de har fina gener ;)
kraaam och trevlig helg själv!

Och Sus: Den första kärleken glömmer man som sagt ALDRIG *s* Varmt minne man bär med sig föralltid. Kram!

http://www.birdie.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hemma igen ;) Hänvisar återigen till min ordinarie blogg.   Birdie *surfar vidare* ...

12 år senare: Tabarca är inte MYSIGT längre :-( En jättebesvikelse. Superexploaterat, dyrt o rentav förstört. Vår oas finns inte mer... den lilla söta stranden med den primitiva baren 'is no more' - istället finns en 300-meters grusplaya med mängder ...

Idag är det lite mer vågor, till barnens stora förtjusning :-D Härligt härligt, men farligt, farligt..! ...

Dagens glädjebesked: MsGarbo har fått en liten kille! :-) Grattis från oss här nere. Idag har vi gjort ungefär nada, bara njutit av sånt bilden visar. Fotomodellen på bilden är dock en okänd, ofrivillig, sådan. Nu väntar fotboll, Sverige-Ryssland! ...

Livet på en pinne - kvällsutsikt från vår altan. Gaspacho o grillat, plus sangria nu ikväll = funkar ;-) Vädret? Tja, 31 grader i skuggan gör att man är glad att havet är skapligt nära - även om det inte är SÅ strandnära som det stod i husannonsen.....