Tog MC-kort för 20 år sen, men har aldrig ägt en egen hoj.

Lånat då och då - som nu i helgen. En Honda 750 är precis lagom för en Birdie.

Älskling har ju egen, så han kör ofta och mycket, men tillsammans blir det inte alltför ofta... eftersom jag totalvägrar sitta bakpå. Vill köra själv för att känna mig trygg.

I helgen blev det väl en 40 mil eller nåt i alla fall.

Ramlade in till mor & far lagom till middagen i fredags, och till kräftfiskande svärmor & svärfar lagom till frukost i lördags... såååå skönt!!!

Måste köpa egen hoj till nästa säsong, nu går det inte längre *s*

I söndags firade vi mams & paps, som då varit gifta i 40 år.

Jag & Älskling åkte ner till dem och hämtade dem (efter att ha strött rosblad i hela baksätet samt "riggat" med väl kyld champagne), och därefter skjutsade vi dem in till Linköping och åt en mycket god middag tillsammans innan vi skjutsade hem dem igen, så de fick fortsätta och mysa själva.

För mysa, det är de duktiga på - liksom att göra "det goda" i livet, både för sig själva och för andra - de unnar sig att må gott och göra saker - tillsammans.

Det är precis det där jag vill ha i mitt liv, och just därför som jag varit så kräsen: jag vet att livslång kärlek existerar, att man inte behöver nöja sig med "näst bäst".

Just nu går pappa och längtar efter att mamma ska bli pensionär, så att hon också blir ledig hela dagarna, så att de inte är låsta av tider längre. *s*

På kvällen körde jag hem den lånade hojen och snyftade lite när jag fick sätta mig i bilen och åka hemåt igen. Måste köpa egen!!!

I måndags var det jobb, och därefter date på stan med SysterYster och en annan kompis (käkade oxfilé, minsann ;) ) innan det var dags för föräldramöte. Man kan lugnt säga att det gått i ett sedan i torsdags... har nämligen jobbat också i helgen, mellan hojkörande och firande.

Nu har jag precis kommit hem efter två dagar i Arkösund med jobbet. Åkt kustbevakningsbåt (hej, vad det gick, och så blöt jag blev?! *s*), spelat kubb och tävlat i klurigheter turlag mot turlag, bastat (vaaaarmt) och badat i havet (kaaallt), ätit och druckit gott. Helmysigt.

Nu ska jag laga mat.

Första gången sen i torsdags - har ätit ute/borta varenda dag sen dess.

Längtar efter att slänga ihop nåt gott själv nu, faktiskt. Vi får se vad det blir.

Kram.

Nu TROR jag att jag lagt ut alla gamla dagböcker jag lyckats rädda (och som kan ha någotsomhelst läsvärde) och förhoppningsvis har de hamnat under rätt kategori också. Vill ha alla på ett ställe, därav bombarderingen här.

Tyvärr är flera hundra dagböcker bara borta, bland annat ett helt års inlägg från tiden som utbränd (och vidbränd). Fick jag tag i grabben som helt sonika och utan förvarning lade ner communityn jag skrev på, så... *morrar*

De hade värde för mig. 

Nåja. Inget att göra något åt.

Så nu är det slut på oredan här, där gammalt blandas med nytt.

Vissa saker är ju utredda in i minsta detalj redan, men det är kul med kommentarer - så glöm inte att kommentera och tycka till ändå, för sånt tycker jag är kul - sånt behöver jag, rentav.

Birdie *sorterat bort gammalt trams*

I vanliga fall avskyr jag listor av olika slag, och bojkottar dem stadigt, men den här vill jag ändå lägga ut - och hoppas få svar - skriv gärna under "kommentarer" så andra får se hur underbar(?!) jag är ;)

Eller inte, kanske? I så fall är det nyttigt för mig att veta! 

Sådärja: då kör vi:

1. Vem är du?
2. Är vi kompisar?
3. Hur och när och varför "träffades" vi?
4. Tycker du om mej?
5. Skulle du kunna pussa/krama mig?
6. Ge mig ett smeknamn och berätta varför du valde just det.
7. Beskriv mig med ett enda ord!
8. Vad var ditt första intryck av mig?
9. Är du fortfarande av samma åsikt?
10. Vad påminner dig om mig?
11. Om du skulle kunna ge mig vad som helst, vad skulle det då vara?
12. Hur bra känner du mig?
13. När sågs vi senast? Eller skulle du vilja träffa mig och hur skulle det vara tror du?
14. Tänker du sätta den här listan i din egen blogg för att få veta vad jag tycker om dig?

Birdie *nyfiken*

PS. Mamarazzi, du ligger risigt till om du inte svarar, du "satte igång" det här ;) DS.

vad det är jag pysslar med, så menar jag inte att bombardera nån med gamla dagböcker från 2003-2006, även om det ju blir så ;)

Har lagt ut de dagböcker jag lyckades "rädda" innan en idiot fick för sig att - utan förvarning - lägga ner den community jag hade som bollplank/bloggställe då.

Det mesta av det jag lagt ut handlar om tiden som utbränd, och är mest till för mitt eget minnes skull - men jag vet också att det kan vara nyttigt för andra som är i den sitsen att få "känna igen sig" lite.

Jojoåkande i humör och ork... ibland i åratal... det är fanimej inte kul.

Men... något jag faktiskt ska göra (och utmanar DIG att göra också) är att skriva ett nytt kärleksbrev. Här är det gamla, det från 2003: With love, (to) Birdie

Men just NU väntar sängen och boken... och en Ipren.

Öm i kroppen/lederna. Tung i huvudet. Småtjock i halsen. Risig i magen - och varm.

Rätt och slätt; allmänt "uschlig", som vi säger på östgötska.

Ska kura ner mig och inte göra ett jota. Läsa en bok på sin höjd.
Med lite tur kanske man är på benen till 15 i morgon, då nästa arbetspass tar vid..? Gjorde det första efter semestern igår - fridag idag.
Har varken tid, råd eller lust med det här?!

Jag som skulle mysa med höggravida syster idag på förmiddagen, och med Sajja i eftermiddag?
Typiskt.

// Birdie *ynkynk*

Det där "tjejfenomenet" jag skrev om i en tidigare blogg är inte alltid ett problem.

I helgen har E, på totalt två dygn, spenderat 27 timmar i stallet - tillsammans med två(!) tjejkompisar :o)

De har både kört och ridit, i flera omgångar, plus sovit i sovsäck på höskullen i stallet. *myspys*

Det är en trött (men lycklig) dotter jag jag här hemma nu... sittandes vid Equippa, letandes foderhäst. Hennes två kompisar har nämligen varsin sådan, och vi har länge varit inne på att skaffa en, vi med.

Nu har ju livet varit lite turbulent, men så snart det lugnat ner sig lite, så... (och det har det f.ö redan gjort - bara man fattat ett beslut känns allt bättre).

Idag spelar sonen A höstens första fotbollsmatch. Direkt då han klev ur sängen skuttade han i matchkläderna och "beordrade" Sambon att klippa gräset vid hans fotbollsmål - så att han kan träna. ;o)

Jag ska med andra ord sitta i regnrusket och glutta på fotboll i eftermiddag.

Tänk att det kan vara så mysigt ändå?! Att se glädjen i sina barns ögon är allt man behöver för att det ska vara värt det.

Birdie

om att stanna eller gå var jag till syvene och sist tvungen att fatta själv. Gudarna ska veta att det varit helvetesdagar, och att jag ligger ordentligt efter med sömnen. Vilken jävla semester?!

Detaljerna lämnar jag dithän, åtminstone här och nu, men jag stannar.

Jag ville ju egentligen inget annat.
Barnen blev jätteglada när jag talade om mitt beslut för dem.
Övriga involverade stackare, som jag ältat med, är jag skyldig ett stort tack... utan att få ventilera vet jag inte hur det gått.

Just nu är jag för sliten för att veta om jag fattat rätt beslut, men det känns så, och jag hoppas (tror!) det.
Vi älskar varandra och även om vi inte lovat varandra "i nöd och lust" inför guben-däruppe, så är det väl det som gäller?


Birdie *kanske äntligen kan sova gott igen*

Gjorde nåt konstruktivt av dagen istället.

Skrev upp vad jag ville, och kompromissade mer än vad jag tycker jag skulle behöva, men kanske ändå måste.

Har gett honom lappen på mina "krav" nu, och väntar nervöst på besked om det godtas eller inte. Sista chansen nu... *biter på naglarna*