Varför kan jag plötsligt inte kommentera min egen blogg?!

Jag vill ju svara på de kommentarer jag fått?

Hos andra går det att skriva, minsann, men inte hos mig själv?

Fler som har samma problem just idag?

Birdie *kliar geniknölen*

Det är inte varje dag jag blir besviken när min syster väl hör av sig - vid närmare eftertanke har det nog aldrig hänt tidigare.

Pinglan med jordens vackraste (och största?) mage SMS:ade mig nyss, och var inte alls födande.

Vet att hon håller med mig när jag säger att jag tycker hon ska föda barn nu, och inte hålla på med en massa annat! *s*

Hon är väldigt trött på väntan nu. Hon också.

Men den som väntar på nåt gott... ;o)

ska jag bli moster, åtminstone enligt "tidsplanen".

Idag svarar systeryster inte på SMS, vilket är ovanligt, och vilket ju gör att hoppet tänds en smula :)

Nu får lilla Ella (eller är det en liten Neo?) ta och komma ut.

Haon är i alla fall ENORMT efterlängtad... från många håll. <3

Birdie *pirrig & förväntansfull*

Tog MC-kort för 20 år sen, men har aldrig ägt en egen hoj.

Lånat då och då - som nu i helgen. En Honda 750 är precis lagom för en Birdie.

Älskling har ju egen, så han kör ofta och mycket, men tillsammans blir det inte alltför ofta... eftersom jag totalvägrar sitta bakpå. Vill köra själv för att känna mig trygg.

I helgen blev det väl en 40 mil eller nåt i alla fall.

Ramlade in till mor & far lagom till middagen i fredags, och till kräftfiskande svärmor & svärfar lagom till frukost i lördags... såååå skönt!!!

Måste köpa egen hoj till nästa säsong, nu går det inte längre *s*

I söndags firade vi mams & paps, som då varit gifta i 40 år.

Jag & Älskling åkte ner till dem och hämtade dem (efter att ha strött rosblad i hela baksätet samt "riggat" med väl kyld champagne), och därefter skjutsade vi dem in till Linköping och åt en mycket god middag tillsammans innan vi skjutsade hem dem igen, så de fick fortsätta och mysa själva.

För mysa, det är de duktiga på - liksom att göra "det goda" i livet, både för sig själva och för andra - de unnar sig att må gott och göra saker - tillsammans.

Det är precis det där jag vill ha i mitt liv, och just därför som jag varit så kräsen: jag vet att livslång kärlek existerar, att man inte behöver nöja sig med "näst bäst".

Just nu går pappa och längtar efter att mamma ska bli pensionär, så att hon också blir ledig hela dagarna, så att de inte är låsta av tider längre. *s*

På kvällen körde jag hem den lånade hojen och snyftade lite när jag fick sätta mig i bilen och åka hemåt igen. Måste köpa egen!!!

I måndags var det jobb, och därefter date på stan med SysterYster och en annan kompis (käkade oxfilé, minsann ;) ) innan det var dags för föräldramöte. Man kan lugnt säga att det gått i ett sedan i torsdags... har nämligen jobbat också i helgen, mellan hojkörande och firande.

Nu har jag precis kommit hem efter två dagar i Arkösund med jobbet. Åkt kustbevakningsbåt (hej, vad det gick, och så blöt jag blev?! *s*), spelat kubb och tävlat i klurigheter turlag mot turlag, bastat (vaaaarmt) och badat i havet (kaaallt), ätit och druckit gott. Helmysigt.

Nu ska jag laga mat.

Första gången sen i torsdags - har ätit ute/borta varenda dag sen dess.

Längtar efter att slänga ihop nåt gott själv nu, faktiskt. Vi får se vad det blir.

Kram.

Hihi, jag har bara väntat på att det ska hända:

Astrid, 102 år, får börja förskola

Jag, som i mitt yrke ofta luskar reda på personer i våra datasystem, har mer än en gång missat att skriva in det viktiga "19" eller "20" före födelsedatumet. Som tur är är man ju en observant människa *ler* - annars kunde det ju lätt gå som det nu gått.

Fast... det här misstaget var ju helt harmlöst och blev ju nästan lite gulligt.

Hoppas bara lilla Astrid, TVÅ år, får det fina erbjudandet - hon oxå. ;o)

Även fast jag kände mig rätt tveksam till att våra kaninhonor verkligen var dräktiga, så var jag självklart tvungen att även idag gå ut och "kolla läget" i boen. Mellan den 22-28 augusti var det ju sagt.

Behöver jag säga att hjärtat slog tredubbla slag när jag såg att det låg nåt i det vänstra av boen? Skulle söta lilla Flizan ha blivit mamma nu, äntligen?!
Räfsade försiktigt undan höet litegrann...

Storleksmässigt stämde det ju någotsånär, men... näe.  Märklig kaninunge?
Kollade lite närmare...

En padda?!
(Men hallå Herr Padda, du har en hel damm att bo i)?!
Den jäkeln pinkade(?) dessutom på mig då jag skulle lyfta bort den. Tur jag hade handskar, för paddor är riktigt äckliga varelser.

Fortfarande är jag ytterst tveksam till att våra kaniner får några bebbar. Ingen av dem har visat några tecken, och när de nu till och med tillåter en padda att bo med dem... nja, då vet inte jag... 

Nu TROR jag att jag lagt ut alla gamla dagböcker jag lyckats rädda (och som kan ha någotsomhelst läsvärde) och förhoppningsvis har de hamnat under rätt kategori också. Vill ha alla på ett ställe, därav bombarderingen här.

Tyvärr är flera hundra dagböcker bara borta, bland annat ett helt års inlägg från tiden som utbränd (och vidbränd). Fick jag tag i grabben som helt sonika och utan förvarning lade ner communityn jag skrev på, så... *morrar*

De hade värde för mig. 

Nåja. Inget att göra något åt.

Så nu är det slut på oredan här, där gammalt blandas med nytt.

Vissa saker är ju utredda in i minsta detalj redan, men det är kul med kommentarer - så glöm inte att kommentera och tycka till ändå, för sånt tycker jag är kul - sånt behöver jag, rentav.

Birdie *sorterat bort gammalt trams*

Ändra dina tankar, och du ändrar på hela din värld.

Norman Vincent Peale