Nu är semestern nära - 6 timmar och 35 minuter för att vara exakt ;o)

Sitter och smygsurfar på jobbet, efter 2½ timmes sömn inatt. "Skulle ju bara" tapetsera klart den (håvetes nedra) trapphallen. Halv tre kom jag i säng, somnade kanske runt tre, och halv sex ringde klockan igen. Så lite sömn är inget för en Birdie, som gillar sina 8-10 timmar *s*
En sak är säker: nästa trapphall som blir aktuell att tapetsera lejs bort. Aldrig mer.
Utan Sajja skulle jag aldrig ha fått det att gå ihop (tack, darling!)

Men som sagt: idag kl 15 börjar semestern!
Och ännu bättre: idag får jag ÄNTLIGEN hem mina barn igen, efter deras 3 veckor i Italien. Guuud som jag längtat!

 
Birdie *trött - men rätt nöjd*

är något en Birdie i princip aldrig dricker numer - inte ens till jul eller midsommar - av den enkla anledningen att jag inte tycker det är gott. Någon per år kan jag eventuellt ta, om någon propsar. Försöker dock slippa.

Ikväll kom jag dock inte undan, utan har väl fått i mig en sisådär en sex-åtta årsransoner *s*
Har nämligen varit hemma hos Sambons kompis W, och hans nya tjej, som är från Ukraina (och det vet ju alla, hur ryssar är... *s*)
Det anses fult att tacka nej, så det är bara att säga "da" och le.

J, som tjejen heter, är vacker som en dag och helt enormt trevlig - även om språket är ett problem, då varken jag eller Sambon pratar ryska, och hon varken svenska eller engelska. Men vad gör väl det - man har väl en kropp att prata med (plus en W som kan tolka skapligt)? ;o)

Vodkaflaskan stod hur som haver på bordet och var det man välkomnades med, så det var bara att hutta på. Sedan fylldes det på efterhand - det fick aldrig bli tomt.
För första gången i mitt liv har jag smakat en Vodka som faktiskt smakar gott - en Ukrainsk sort, mild och fin.
Vi blev även bjudna på speciella, Ukrainska, pannkakor (både med fyllning och utan) tillsammans med W:s(!) hemrullade "shuttbollar" - såååå gott, båda delarna, även om kombinationen var något annorlunda (han försöker minsann impa, vår käre W) ;o)

Det blir spännande att se fortsättningen på deras förhållande. Ett år har de hållt ihop nu, han har varit där ett par gånger, nu är första gången hon är här. Han har tre barn här hemma, hon har en son i Ukraina.
Inte helt enkelt att lösa allt praktiskt.

Både hon och deras kärlek verkar ändå så äkta på nåt vis. Kanske får vi åka till Ukraina på bröllop nästa sommar? *hoppas*
Kärleken övervinner allt... och henne kommer jag att sakna när hon åker hem igen.



Birdie *smårund under fossingarna*

behövs sannerligen, upptäckte jag efter en djup diskussion med en vän. ;o)

Så... jag lägger upp en ny omröstning - gör din plikt för mänskligheten och skutta dit och rösta.

Och glöm inte att kommentera, sånt tycker jag är kul.

 
Birdie *doktorerar*

Någon som känner sig sugen på att ge mig en hjälpande hand när jag ska slänga upp de låååååånga tapetvåderna i trapphallen? *flirflirt*

Ska jag stå och vingla på en stege känns det som en god idé att ha någon med sig.
Annars är risken stor att nåt händer - och så vill vi INTE ha det i år igen ;)
Man klarar sig SÅ bra utan trasiga ben/fossingar på semestern.

Livet kan bara förstås baklänges

men ska bara levas framlänges

Usch, vad jag saknar barnen nu?!

De åkte den 27 juni och kommer inte hem förrän den 18 juli - vi är nånstans "mitt-i" nu.
De har det jättbra i sitt Italien - solar, badar och gör roliga grejor. Här hemma går deras mamma och bara läääängtar.
Kanske lite tur att man i princip ska jobba nonstop till dess. EN helledig dag har jag lyckats pricka in fram till semestern, som börjar kl 15 just den 18:e.
Ska bli skönt, och till dess kanske det slutar regna så förbaskat?!

Igår blev jag helnojig, eftersom jag inte lyckades få kontakt med varken barnen eller exmaken på ett helt dygn. Fick för mig att allt möjligt otäckt inträffat. Jag verkligen AVSKYR när mina barn är ute på vägarna och långt bort utan mig...

Inte förrän vid 23-tiden fick jag kontakt, och allt var (givetvis) toppen.

Undrar när jag ska lära mig att 99% av allt det man oroar sig för aldrig inträffar? 

Birdie *sol i hjärta... *

Sådärja.
Idag har jag firat att jag bara har två år kvar till 40.

Började dagen med att jobba (övertid, såklart...) och när jag kom hem gjorde jag klart kvällens middag (som jag smart nog förberedde igår).
Idag bjöds det på 3-rätters, minsann - GI-style - och det blev RIKTIGT mumsigt :)
Det gick till och med hem hos syrrans 4-årige extrason (som annars bara vill ha korv).
Den här gången bjöd vi bara hit släkten, dock. Övriga som känner sig åsidosatta har en middag (och nån halvliter vin var) tillgodo

Det har varit en UNDERBAR dag.
Trots att jag fixat middag åt många, har jag inte stressat ett endaste dugg, allt har liksom bara flutit på.

Folk från när och fjärran har kommit ihåg, jag har fått gulliga SMS & mail, grannar har kommit med blommor, kollegor har sjungit (mer eller mindre) vackert... jag fyller ju inte ens JÄMNT?!

När jag kom hem möttes jag av en extremt charmig sambo, som fixat och donat massor - och på altanen stod en EXAKT sådan gammal cykel jag önskat mig, och på pakethållaren låg världens vackraste ros.
Av syrrans lille extrason fick jag Nelly Furtados helt enormt bra CD, och av mams, paps, syrran & hennes sambo en toppenbra såskastrull & en stor härlig palm.

Har aldrig någonsin haft nån åldersnoja, och tror faktiskt aldrig jag kommer att få nån heller.
Jag har inte vett till det, kanske? Eller är det kanske för att jag ser så ung ut, att jag inte ens tror på mig själv när jag försöker intala mig att jag är 38? *ler sött*

Så KAN det vara.
Och i morgon är jag LEDIG!
Tack alla som förgyllt min dag... som förgyller mitt liv.


// Birdie *hångelsugen*

Vi håller som sagt på att renovera här hemma, och ÄNTLIGEN händer massor. Inatt när jag kom hem från jobbet var taket satt i hallen därnere, och våra fina spots monterade - inklusive rörelsedetektor.
Men... jag vill inte HA nån sån?!!

En rörelsedetektor, alltså. Blev faktiskt riktigt sur när jag insåg att det inte ens fanns en "on/off/automatik-knapp".

Jag är en liten murvel, som älskar att enbart ha tända ljus och mysbelysning i hela huset, och slippa för mycket ljus på kvällarna. Nu är det full kareta på lamporna så snart nån går in i hallen.

Ogillar bright light å det grövsta (när jag inte behöver det) och det VET Sambon. Han ignorerade det bara, för "han orkar inte hålla på och tända och släcka hela tiden"?

Har nu förhandlat mig till en DIMMER till hallen däruppe åtminstone. Rörelsedetektorn kommer jag inte undan, men jag får som sagt en dimmer i alla fall.

Alltid något. *sucka*

Och hallen blir för övrigt JÄTTEFIN (och nu ska jag fortsätta tapetseringen).

// Birdie *otacksam?*